Hon låg kvar i sängen denna morgonen och lyssnade på
regnet som slog mot fönstret.
Tårarna började rinna nerför kinden, så som dropparna från
regnet rann nerför fönstret.
Alla minnen som spelade förbi hennes ögon.
Alla de lyckliga stunderna som försvann alldeles för snabbt.
Och nu så är hon ensam kvar - med ingen vid sin sida.
-. en blogg om c.schelin's liv. gammalt som nytt .-
