Jag har under en längre tid tänkt på skolan och hur
konstigt det kommer att kännas att inte behöva
sitta vid skolbänken varje morgon och lyssna
på lärares tjat om saker vi gått igenom flera gånger.
En skön, men ändå en underlig och konstig känsla.
Att inte få träffa klassen varje dag i B-torget
och bara sitta och prata.
Vilka var då OP3B?
Vi var ett gäng med tjejer, som jag tror alla visste sin plats i
klassrummet.
Det var en klass full av liv och rörelse, en klass man antingen
älskade, eller som man hatade.
En klass så full av olika karaktärer att många lärare troligen inte visste in
och ut när de träffade oss för första gången.
Ja, många lärare gav upp hoppet om oss, och det hjälpte vi gärna till med.
Varje dag med klassen OP3B var ett äventyr. Det fanns inte en enda dag,
man kände lugn över klassen, det var alltid något som hände.
En livfull klass som ibland kunde gå överstyr.
Ja, vi hade våra samtal med kuratorn, OFTA på sista tiden,
men tack vare Bosse formades vi till den klass som vi sprang ut som.
Det var tack vare Bosse, vi blev till OP3B i slutändan!
Op3B, tiden var ibland jobbig, men oftast så hade vi ändå kul!
Och ingen kan ta minnerna ifrån oss!
/ c.schelin
