carolina @ schelin

Han stod där framför henne.
Helt dyngvåt av regnet han nyss sprungit igenom bara
för att få träffa henne. Men tvekan satt ännu i hennes inre.
Bilderna hon såg på honom och hennes bästa vän, skulle
de bara försvinna?
Skulle allt bli bra igen, eller skulle allt bli värre om det blev de
igen? Hur skulle hon kunna lita på honom?

Alla frågor som snurrade i hennes huvud, om och om igen.
Han gick fram till henne, kysste henne ömt.
Hans händer som omfamnade hennes kinder var kalla och blöta.
För varje kyss han gav henne, smälte hennes hjärta.
Passionen fanns kvar, men fanns tilliten kvar?

"Jag kan inte leva utan dig, förstår du det?"
"Du har ju redan någon som tröstar dig ju!"

Hans ögon blev mörkare när hon sa det och redan då visste hon
vad som skulle hända. Hans händer tog tag i hennes höfter och han
vände henne om.
Hon kände hans blick i nacken samtidigt som hon hörde hans röst, då
han nu viskade av ilska.

"Varför duger jag inte? Jag behöver mer än dig. Du kan inte ge mig
allt jag vill ha, det inser du väl! Men jag älskar dig, mer än vad du kan ana!"

Rädslan var över henne och hon förstod när smällen skulle komma och vart.
Han vände henne snabbt om när hon inte svarade.
Där kom smällen. Som alltid på höger kind.

"Om du inte går nu..så ringer jag polisen."
"Här ska ingen ringa någon!"

Hon fick upp mobilen och ringde snabbt sin pappa som svarade genast.
Han hörde sin dotter skrika och han hörde en mansröst som skrek på henne.
Samtalet avbröts.

Det var sista gången, han hörde från sin dotter.