Oavsett, hur bra en dag kan börja, så kan den på en sekund vända.
För varje timme som går, minut för minut, sekund efter sekund så inser
du, hur lång tid du ödlsat på att drömma.
Drömma om saker vi vill här i livet. Saker vi vill uppnå eller få.
Dagen kan börja skitbra, och sen vända tack vare ett minne som spelas upp framför dina
ögon. Ett minne på något i det förflutna som var bra. Något minne som var dåligt.
Kanske en stund i livet då du var som lyckligast.
Eller en stund av en smärta du aldrig trodde du skulle få uppleva.
Dagen kan börja bra, men vända till något dåligt, tack vare en enda kommentar.
Att någon säger något förnedrande om dig.
Att någon försöker trycka ner dig, till en plats av smärta att det inte får plats något mer.
Varför inte bara låta en person ha en enda bra dag?
Varför ska man trycka ner andra för?
Varför inte bara låta personen vara ifred och låta den vara nöjd med sig själv.
Att trycka ner andra är ett bevis på svaghet.
Att snacka skit om andra är ett bevis på behov av uppmärksamhet.
Att få andra att verka dålig är bevis på behov av att själv verka bättre.
Fyfan vad vi människor är patetiska.
