9/9-10

Om man egentligen tänker på alla illa saker man sagt till någon,
eller till flera, så skäms man lite inuti.
Alla dumma småbråk som man inte ens minns varför de började,
eller varför man inte avslutade dem på ett värdigt och bra sätt.

Alla gånger man tänkt för sig själv;
"Jag hatar honom/henne", utan att egentligen till 100% känna dem.
Alla gånger man insett efter ett tag att man haft fel syn på folk,
alldeles för länge och för ingen som helst orsak.

Alla gånger vi trott på all skitsnack andra sagt till oss,
utan att vi kollat upp om det är sant eller ej.
Alla lögner vi hört och kanske nångång själva berättat?

Och alla gånger vi gör massa småskit för att få uppmärksamhet av andra.
Allting handlar om att vara populärast, allt för att bli "en i gänget".

Det är sorgligt hur vi lever i vårt samhälle.
Att ingen kan få vara sig själv, utan att folk ska ha synpunkter eller sprida ut falska saker
om dem bara för att man själv ska få uppmärksamhet för ett litet, litet tag.

För övrigt för er som inte visste så fyllde jag 19 år idag!
Och det har min pojkvän sett till att den blev firad till Max,
genom att ha gett mig frukost på sängen, underbara presenter och självklart,
ätit på Max till middag innan han åkte och jobbade!!

/ c.schelin

2010-09-08

Tankar kommer, tankar går!
Dumma tankar som alltid består.

Ja det finns alltid en viss fråga på livets små ting.
Många tjatar på en om jobb och körkort och bla bla bla.
Nu har även min pojkväns styvfar börjat tjata om att jag bör
starta eget.
Jag är alltså inte ens 19 år fyllda och jag ska starta eget företag?
Jag har knappt någon ordentlig erfarenhet av att arbeta, men att
leda andra in i arbetslivet ja det bör jag göra!

Nej, om jag nu skulle någon gång starta eget, så blir det
inte förrän om många års tid av arbete.

För mig är inte pengar det viktiga.
Det är gemenskapet, arbetskamraterna, klienterna.
Att arbeta med människor är det mest givande jobben som finns.
Ja det finns en del pundhuvuden som bara tror man torkar bajs,
men den kontakten man får med de boende går inte att beskriva.

Man ger sitt förtroende till någon och får ett förtroende tillbaka.
Ett band som ingen som inte jobbar inom vården kan förstå.

Därför är det så viktigt för mig, att jobba inom vården.
Jag vill inte jobba som en irriterande säljare, eller som en servitris
på ett billigt kafé.
Man får inte den känslan av att man gör något bra för någon annan.
"Ja wow, nu lurade jag på en människa en grej till! Wohoo good for me!"
"Ja nu fick han sin frukost där ja, eller lunch o bla bla bla!"

För mig handlar inte vården att torka bajs, byta blöja eller något sådant.
För mig handlar det om att ta hand om våra medmänniskor.
Att få den kontakten, det förtroendet till människor man sällan hittar
bland sina "vänner" eller vad de nu kallar sig.

Jag är en stolt undersköterska, och om det betyder att man måste torka
bajs för att kalla sig för undersköterska, så gör jag det mer än gärna!

Är trött på folks åsikter om vården!

/ c.schelin

5/9-2010

Har du någonsin känt att någon ser dig,
att någon kollar på dig när du inte ser?

Har du någonsin haft känslan, att någon styr ditt
öde och du inget kan göra något åt det?

Har du någonsin känt, att vart du än är, så finns det
ögon, som ingen ser men som ändå finns där och bevakar dig?

Kanske när du är ute med hunden själv sent en mörk kväll,
kanske när du går hem från bussen.
Alltid någon, som ser dig.

Senast igår kväll var jag ute själv med min och pojkvännens
hund, Stina som nosade och strövade omkring som vanligt i gräset.
Allt var frid och fröjd, men jag hade en känsla att allt var inte som
det skulle. Att någon bevakade mina steg.
Det var ingen jag såg, jag visste inte om det fanns någon där,
men ändå kände jag att någon eller något såg mig.

En stirrande känsla i nacken och andningen blev snabbare och snabbare.
Tills jag hörde en smäll i luften.
Grannarna som firar då de alldeles nyligen gift sig under dagen.
Jag kollade upp i himlen och minns vad mamma berättade när hon
var gravid med mig och min morfar dog.
Chocken av hennes pappas död gjorde att hon nästan fick missfall då
hon hörde och såg sin pappas huvud framför sig som sa åt henne att kämpa,
att hon skulle välsignas med en liten flicka som han själv skulle vaka över.

Är det dessa ögon jag känner i nacken tro?
Bland alla tusen, ja till och med miljarder stjärnor, finns de själar
som en gång lämnat jorden.

Medan tankarna om alla stjärnor och själar rullar i huvudet
så finns känslan kvar.

Under hela turen fram och tillbaka till lekparken så finns känslan kvar,
ja även när jag ger hunden mat.

När jag väl ska somna, precis innan ögonblicket man somnar så känner jag det igen.
Klappen på kinden som jag aldrig kan förklara.
En varm, men ändå en kylig klapp på kinden. Som får resten av kroppen
att rysa, så är känslan borta.

Jag har mina teorier om att detta är min morfar som visar att han vakar över mig,
då min mormor säger att detsamma känner hon innan hon ska sova!
Och han gav henne en klapp varje kväll innan hon somnade, när han levde.


Kanske lever de dödas själar med oss ialla fall?
Något att fundera på kanske!
/ c.schelin

Ibland blir jag tokig på hur folk beter sig!
Ja okej, visst är det kul att du har din åsikt, men måste
ärligt talat alla i hela världen tycka likadant?
Att man inte får ha egen åsikt är väldigt vanligt i detta
samhälle. Och det gör mig suur!

Jaha, måndag idag igen! SUGER SKIT!!
Måste troligen jobba imorgon fastän att jag blivit lite småsjuk
och ligger här hemma med feber och så vidare.
Men så är det ibland!
Ingenting vill fungera för mig idag, men jag och Mattias
har fått riktigt iordning här nere i källaren nu
då vi städat hela dagen! Riktigt jäkla mysigt blev det!

Ska hjälpa min mormor att packa ner alla sina grejer i helgen inför flytten
i slutet av augusti. Kommer sakna henne då hon flyttar till Tranås
för gott. Skönt för henne och mamma att kunna träffas nästan varje dag,
men jag har ingen att bo hos om jag behöver det. (Förutom hos min pojke)

ja så är dt ibland! Tråkigt nog!
Nu ska jag fortsätta spela guitarhero på brist av annat!

/ c.schelin

3 augusti!

Jag har under en längre tid tänkt på skolan och hur
konstigt det kommer att kännas att inte behöva
sitta vid skolbänken varje morgon och lyssna
på lärares tjat om saker vi gått igenom flera gånger.

En skön, men ändå en underlig och konstig känsla.
Att inte få träffa klassen varje dag i B-torget
och bara sitta och prata.

Vilka var då OP3B?
Vi var ett gäng med tjejer, som jag tror alla visste sin plats i
klassrummet.
Det var en klass full av liv och rörelse, en klass man antingen
älskade, eller som man hatade.
En klass så full av olika karaktärer att många lärare troligen inte visste in
och ut när de träffade oss för första gången.

Ja, många lärare gav upp hoppet om oss, och det hjälpte vi gärna till med.
Varje dag med klassen OP3B var ett äventyr. Det fanns inte en enda dag,
man kände lugn över klassen, det var alltid något som hände.

En livfull klass som ibland kunde gå överstyr.
Ja, vi hade våra samtal med kuratorn, OFTA på sista tiden,
men tack vare Bosse formades vi till den klass som vi sprang ut som.

Det var tack vare Bosse, vi blev till OP3B i slutändan!

Op3B, tiden var ibland jobbig, men oftast så hade vi ändå kul!
Och ingen kan ta minnerna ifrån oss!

/ c.schelin

Ärligt talat, hur ska man se ut för att se "perfekt" ut?
Man ska inte ha det minsta lilla gram fett på magen,
låren ska vara smala som pinnar.
Röven ska vara så liten som möjligt...

Läste i Kissies äckliga blogg hur hennes åsikt om hur en äkta
kvinna ska se ut!
Inga veck i magen, låren får inte gå ihop och bla bla bla!

Blir så trött! Varför inte bara avskaffa alla jävla uppblåsta
bimbos som henne och leva en normal och härlig värld för?

blir så trött....

24/2-2010

Ibland inser man inte vad man har - innan man förlorat det...
Du var en äkta vän.
Precis som Jonathan.
Nu är du också borta - och springer runt på himlens alla
badstränder!

Anten Emilsson - saknar dig så!

Size zero!

Varför kan man inte få vara den man vill vara?
Varför ska allting handla om utseende?
SJUKT är vad det är!
Alla känner sig pressade över att se precis ut som alla
andra - att man glömmer bort det allra viktigaste utav allt.
Att man själv är unik som man är.

Nej man behöver inte gå upp sjuhundra kilo för att demonstrera
mot Size zero och sådant.
Allt gäller bara att man lever ett sunt liv.
Man äter enligt matcirkeln!

Jag menar seriöst, hur sexigt är det med size zero modeller?
Hur sexigt är det, att se slappt skinn hänga över benknotor?
Killar, en fråga till er.
Hur upphetsande vore det för er att älska med en kvinna,
vars benknotor syns så väl, och det enda du känner när du rör vid henne?

Varför inte acceptera oss kvinnor, för de vi är och kanske
för en gång skull, lära känna oss innan ni dömer?!

Och tjejer, varför vilja se ut som alla andra? Var nöjd med dina
kurvor! Om du känner för att gå ner ett par kilo, gör det för
DIN skulle och inte för att andra säger att du behöver eller
måste göra det för att accepteras för den du är!

Är så trött på alla som försöker trycka ner andra för deras utseenden!
Hjälp de, var med i deras kamp istället!
Om de vill träna, så träna med de och ge dem motivationen!

Allt från mig idag!



/ c.schelin.

Har du precis som jag någonsin tänkt på hur vi lever våra liv?
Hur mycket du egentligen kan kontrollera och göra något åt?
Du kan kontrollera maten du äter, hur mycket motion du får per dag.

Du kan kontrollera dina val i livet, ibland tackar vi ja...
ibland tackar vi nej!
Om vi någonsin hamnar i en situation där vi inte kan kontrollera
vad som händer, så blir vi lite smått panikslagna.
Eller förbannade på det såkallade systemet.
Många skyller sin övervikt på att man har det stressigt och inte
HINNER laga ordentlig mat så man köper hämtpizza, Mcdonalds
och annan onödig mat.

DETTA ÄR JU BARA SJUKT!

Ja visst, äta en pizza ibland, vad gör det?
Men det viktigaste vi kan göra under dagen är att äta
bra mat, som ger oss rätt energi och håller oss
hälsosamma!

Usch, vi försöker alltid leta undanflykter
och inser inte att det vi gör mot oss själva...
är vårt egna fel!

/ c.schelin.

Du är unik, för att du är just den du är!
Du är speciell för det minsta du gör!
Ingen ska klanka ner på dig - eller säga att du
gör rätt eller fel!
Endast du kan ta kontroll över ditt liv - ingen annan!

Du är unik och speciell , precis som du är!
Även jag är det!

Det kan vara svårt i dagens läge att känna sig speciell eller
duglig då man ofta måste jämföra sig själv med andra.
Så länge DU är nöjd med dig själv, så ska inte andras
tycken påverka dig och ditt liv!

Låt oss pressa ut alla odugligheter som mobbare och idioter som
försöker trycka ner det vackra i alla.
Låt vänskapens band knytas an till alla och inte bara till vissa!

Låt oss få ett slut på alla självmordsförsök och
prata ut istället!

Låt oss finnas där för andra - så som du
själv skulle vilja att någon fanns där för dig!
En del lär inte ens skänka en tanke åt det jag skrivit -
men många lär känna igen sig och kanske tycka detsamma,
men inte orka lägga energin på att göra något åt
dagen förbannade samhälle!


/ c.schelin.